Ju mer sand som runnit genom livets timglas, desto klarare ser vi genom det.
"På en och samma gång är jag glad och ledsen".
"Jag känner mig helt tom och allt bli värre för varje dag som går".
"Jag saknar inte han, jag saknar känslan och det".
En så osäker själ för ett par månader sedan. Från ångestfylld och nere till tusen gånger starkare. Jag vet nu att i allt dåligt som sker, finns något bra. Att få känna lyckan komma smygandes bakom hörnet och lysa upp dagarna mer och mer, det gör att jag får små lyckorus flöda i kroppen. Och som en chock bara händer det.
anna
Kommentarer
Trackback
