Kalla det för att filosofera
En svag vind och skvalpande vågor mot en sliten träbrygga. Jag ligger där på rygg, stänger ögonen och andas in den friska luften. Ibland önskar jag att jag kude stänga av min hjärna eftersom jag vrider och vänder på olika situationer och händelser så mycket, på gott och ont. Det känns som hjärnan överbelastas, ska sprängs. Man försöker fly från sig själv, men inser att det inte går. Kan man tänka för mycket? För i så fall gör jag det.
anna
Kommentarer
Postat av: Alice
Gillar bilderna, så himla mysiga :)
Trackback
