Rakt ut i ingenting
Skrivet: · Texter
Och just nu är man ledsen, inte sådär hysteriskt ledsen, så man nästan får panik för att man inte kan andas. Det är mer som en slöja över sorg som tyst och mjukt lägger sig runt mina axlar och tynger ner mig. Jag varken gråter eller skriker. Jag bara sitter på sängkanten och stirrar rakt ut i det ingenting jag fastnat i. Tomheten, tystnaden, lugnet.
Jag vill knappt tänka på hur många kvällar min hjärna har fått arbeta i full fart för att det har snurrat så många märkliga tankar i huvudet. Ibland brukar jag fråga mig själv om det är normalt att tänka så mycket som jag gör, för helt ärligt, jag plågar mig själv.
Man ligger där i ett mörkt rum och stirrar upp i taket. Varför i hela helvete är nätterna så farliga när man är alldeles ensam? Och varför är det då alla idiotiska tankar kommer och knackar på? Jag önskar att jag kunde dela med mig, men folk säger att man inte får tänka så.
anna
